En vanlig dag

Jaha, jag har varit hos min familj i en vecka nu. Det börjar kännas hemtamt. En vanlig dag börjar med att jag stiger upp klockan sex (för tidigt brukar en trött matte säga). Sen går vi, matte och jag, ut i trädgården. Jag har väldigt kisibrått. Vi går sen in och busar lite. Matte är så trött så hon viftar bara lite med en repstump men jag tycker att det är roligt ändå. Sen vaknar lillmatte Julia och då blir det livat. Hon busar och jag busar. Hon tycker bara inte om att jag biter i hennes nattlinne, ben, fingrar och tår. Hon säger NEJ. Det är inte roligt. Jag ska försöka sluta med det men jag är ju så glömsk.
När jag lekt lite blir det frukost. Matte säger att jag äter för lite enligt någon tabell hon läst men jag tycker att jag äter precis lämpligt. Sen går vi ut igen.
Plötsligt blir jag så trött att jag måste vila. Idag lämnade matte mig ensam medan jag sov. Jag vaknade och började leta efter henne. Gallret var för dörren men... hastigt fick jag ner det och satte fart uppför vindstrapporna för att leta efter matte. Då kom hon in. Oj, så glad jag blev. Matte sa nog något om att gallret måste fästas bättre men vi får se.
När jag vaknar från min vila får jag gå ut igen. Jag leker och arbetar lite. Mitt arbete består i att lära mig sitta och ligga. Det är ganska lätt match att få en godsak. Inga problem för mig som är så fiffig. Få se vad dom ska lära mig härnäst.
Igår fixade matte något med mina klor. Hon sa att vi ska öva att klippa dem. Det kändes kittligt och jag ville helst slingra mig bort. En annan dag sa hon att jag måste stå på ett bord. Ha, hon skulle prompt titta mig i munnen, i öronen och i rumpan. Okej tänkte jag. Det kan hon väl få, men låt det gå undan. Och hon var faktiskt riktigt snabb.
Såhär går dagen, med lek, mat, arbete, vila och utevistelse.
När kvällen kommer är jag ganska trött. Matte och jag har gått och lagt oss vid halv tolv. Sen sover jag till nästa morgon.
Livet är rätt skönt faktiskt.