Fredagen den 31. juli sattes jag i bakluckan på en bil. Det skulle bli resa antog jag. Med mig hade jag min syster Choko. Men mamma Wanilla och mina två andra systrar var inte med på resan. Vi grät lite, syrran och jag, när bilen åkte iväg men detdär surrande billjudet gör ju en sååå trött så man somnar. Jag har ingen aning om hur länge jag sovit när bilen stannade och vi fick komma ut ur bakluckan. Det var lite otäckt. Stora bilar susade förbi på landsvägen. Jag måste ha halsband på mig och det kliar ska ni veta. Var och varannan minut måste jag sätta mig ner och skrapa halsen. Efter denhär pausen sattes vi in i bilen igen och resan fortsatte. Vi stannade visst en gång till, jag minns inte så noga. I Raisio blev det 
plötsligt liv och rörelse. Då kom några främlingar ochplötsligt var min syster borta.
Nu var jag ensam! Ljudet av min matte och husse lugnade mig ändå. Vi åkte ännu ytterligare en stund och det kändes skönt att efter 8 timmar i bil komma till mitt nya hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar