Siri på besök

I tisdags på eftermiddagen ringde Siri till mattes telefon och frågade om jag hade lust att komma ut och leka. Jag hade aldrig träffat Siri förut. När hon sen kom tog det en stund innan vi blev riktigt bekanta, men sen...

Jag har varit till Ankelö

Jag har varit till Ankelö. Vi åkte först bil, sen båt. I båten somnade jag skönt. Båten gungade lite och motorn surrade.
På Ankelö fanns Fanny. Hon är fafas hund. Jag ville gärna leka med henne men hon såg bara på mig. Matte sa att det såg som om hon tänkte: "Vad har ni släpat hit för en skällande liten golvmopp till MIN holme."
Jag hade hur roligt som helst. Det var härligt att leka och springa i vattnet men matte sa att jag är en vattenhund som borde simma. Jag ville inte simma. På kvällen somnade jag som en stock och vaknade inte förrän nästa morgon.

Bästa leksaken

Den bästa leksaken har jag alltid med mig.Det är min svans. Den viftar sådär retfullt där bakom mig och jag kan "tamejtusan" inte få tag i den. Här på bilden har jag just fått tag på den vita svanstippen. Det är bara det sedan att jag inte riktigt kan hålla balansen när jag har fångat den. Matte och husse skrattar gott åt mina kullerbyttor.

Sömnigt!

Ibland när min stora lillmatte och jag har busat blir vi båda så trötta att vi somnar bredvid varandra.

Efter två veckor hemma

Jag har fått en kompis. Hon heter Fanny. Fast hon ville inte leka med mig för hon är rädd för åskan. Just denhär dagen hade det varit ett rejält åskväder.

Ensam hemma

Jaha. Nu har dom börjat träna mig att vara ensam hemma. Jag sov gott i köket och när jag vaknade var dörren till matsalen stängd och ut till hallen hade jag ett galler. Denhär gången fick jag inte ner gallret. Jag har en bestämd känsla av att det är husse som har fixat det. Han tycks vara bra på sånt.
Det gick ganska bra. Jag hade förstås kisibrått när jag vaknade så det var bara att släppa på golvet då ingen kom och tog ut mig. Jag har inte lärt mig klockan ännu så jag vet inte hur länge jag var ensam. Men efter en stund kom husse och släppte ut mig. Jag fick också komma med upp på vinden medan han jobbade på datorn.
Matte har jag inte sett så mycket av idag. Hon jobbar visst.

En vanlig dag

Jaha, jag har varit hos min familj i en vecka nu. Det börjar kännas hemtamt. En vanlig dag börjar med att jag stiger upp klockan sex (för tidigt brukar en trött matte säga). Sen går vi, matte och jag, ut i trädgården. Jag har väldigt kisibrått. Vi går sen in och busar lite. Matte är så trött så hon viftar bara lite med en repstump men jag tycker att det är roligt ändå. Sen vaknar lillmatte Julia och då blir det livat. Hon busar och jag busar. Hon tycker bara inte om att jag biter i hennes nattlinne, ben, fingrar och tår. Hon säger NEJ. Det är inte roligt. Jag ska försöka sluta med det men jag är ju så glömsk.
När jag lekt lite blir det frukost. Matte säger att jag äter för lite enligt någon tabell hon läst men jag tycker att jag äter precis lämpligt. Sen går vi ut igen.
Plötsligt blir jag så trött att jag måste vila. Idag lämnade matte mig ensam medan jag sov. Jag vaknade och började leta efter henne. Gallret var för dörren men... hastigt fick jag ner det och satte fart uppför vindstrapporna för att leta efter matte. Då kom hon in. Oj, så glad jag blev. Matte sa nog något om att gallret måste fästas bättre men vi får se.
När jag vaknar från min vila får jag gå ut igen. Jag leker och arbetar lite. Mitt arbete består i att lära mig sitta och ligga. Det är ganska lätt match att få en godsak. Inga problem för mig som är så fiffig. Få se vad dom ska lära mig härnäst.
Igår fixade matte något med mina klor. Hon sa att vi ska öva att klippa dem. Det kändes kittligt och jag ville helst slingra mig bort. En annan dag sa hon att jag måste stå på ett bord. Ha, hon skulle prompt titta mig i munnen, i öronen och i rumpan. Okej tänkte jag. Det kan hon väl få, men låt det gå undan. Och hon var faktiskt riktigt snabb.
Såhär går dagen, med lek, mat, arbete, vila och utevistelse.
När kvällen kommer är jag ganska trött. Matte och jag har gått och lagt oss vid halv tolv. Sen sover jag till nästa morgon.
Livet är rätt skönt faktiskt.

Att vika en presenning

Såhär hjälper jag till att vika en presenning.

Den långa resan

Fredagen den 31. juli sattes jag i bakluckan på en bil. Det skulle bli resa antog jag. Med mig hade jag min syster Choko. Men mamma Wanilla och mina två andra systrar var inte med på resan. Vi grät lite, syrran och jag, när bilen åkte iväg men detdär surrande billjudet gör ju en sååå trött så man somnar. Jag har ingen aning om hur länge jag sovit när bilen stannade och vi fick komma ut ur bakluckan. Det var lite otäckt. Stora bilar susade förbi på landsvägen. Jag måste ha halsband på mig och det kliar ska ni veta. Var och varannan minut måste jag sätta mig ner och skrapa halsen. Efter denhär pausen sattes vi in i bilen igen och resan fortsatte. Vi stannade visst en gång till, jag minns inte så noga. I Raisio blev det plötsligt liv och rörelse. Då kom några främlingar och
plötsligt var min syster borta.
Nu var jag ensam! Ljudet av min matte och husse lugnade mig ändå. Vi åkte ännu ytterligare en stund och det kändes skönt att efter 8 timmar i bil komma till mitt nya hem.